Nu har jag börjat att få lite distans till de två intensiva dagarna i "Kungliga" huvudstaden i veckan. Det var så många intryck på en gång så först nu börjar jag kunna bena upp allt.
För det första...tågresan ned - med X2000 - var mycket angenäm, det är stor skilnad mot dom gamla tågvagnarna, nu susar man fram utan oljud. Väl framme i Stockholm togs jag mycket väl emot av Kanal 5 personal. Detta vänliga bemötande skulle sedan fortsätta hela dagen, av både kameramän, assistenter och cheferna för bolaget! Det var verkligen intressant att få se hur det går till när man gör en TV-inspelning live.
Vi checkade in på Scandic vid Brommaplan och jag duschade och kädde upp mig inför kvällens gala. Den "Kunliga" svarta sammetskavajen kommer på.
I bilen in till galan får jag stifta bekantskap med en av deltagarna: James Bond-mannen! Han visar sig vara en mycket trevlig och begåvad person som bl. a. driver eget företag i Nybro. Han har skapat världens största Bond-muséum och hade över 700 besökare varje dag på sin hemsida! Han visade mig Bond-klockor som han bar och han hade visst köpt äkta originalbilar som James Bond använt - han verkar ha det bra ställt. Han var omgiven av två vackra damer, en av dem skulle sedan göra ett professionellt dansnummer på själva galan tilsammans med James. Detta framträdande plus min sång - framförd av Magnus Carlsson - upplevde jag som galans två höjdpunkter!
Sedan blir det Limousinåkande! Vi kommer fram till ingången vid Södra Teatern och när bilen stannar kommer den trevliga Lina (arrangör) och öppnar dörren. Jag kliver först ur och går på den röda mattan in i Teatern, fotoblixtarna ljungar omkring mig, jag tittar upp och vinkar lite åt "publiken".
Innan galan började blev lite mingel med tilltugg. Plötsligt ser jag Magnus Härenstam gå förbi och nicka vänligt! Jag hämtar lite mat och ställer mig vid bardisken för att äta...då kommer Nicklas Strömstedt fram till mig och vi pratar lite...då han får veta att man ska sjunga en av mina låtar på galan gratulerar han mig. Jag ser mig förvånad omkring...där dycker Anna Sjödin upp, därborta ser jag skådespelaren Ebba Hultqvist, artisten Andreas Johnsson glider också förbi.
Jag hämtar lite påfyllning och ställer mig sedan bredvid Magnus Härenstam och vi börjar prata...jag berättar för honom om Rudolf och han lyssnar artigt på mig utan att ställa några provocerande frågor av typ: VARFÖR gör du detta...? Vad är du ute efter...? - denne man är en riktig gentleman!
Jag tittar förgäves efter Veckorevyns Ebba von Sydow...men hon är inte där...hade gärna velat träffa henne då jag tycker hon är en så´n härlig tjej (adelssyster också!) - tycker det börjar bli på tiden att hon gör en intervju med mig snart! Inte heller Svensk Damtidning ser jag till.
Rätt vad det är som jag står där kommer en ståtlig kvinna fram och vill hälsa på mig: "Hej, jag heter von Schinkel" säger hon och räcker ut handen. "Vilken ära" svarar jag och bockar djupt, "tänk att få träffa en äkta adelskvinna!" Då händer det oväntade...två "beskyddande" kavaljerer dyker plötsligt upp vid hennes sida och "adelsdamen" eskorteras bestämt därifrån...
Ringsignalerna ljuder och nu börjar allvaret! Lillebror (Magnus) dyker upp och det gläder mig, han skulle sedan sitta strax bakom mig på tredje rad. Jag går till min förutbestämda plats vid andra raden frammifrån, döm om min förvåning då jag ser att jag hamnat brevid självaste greven Noppe Lewenhaupt! Jag hälsar vänligt på honom och hans fina fru och vi börjar prata lite. Jag dedicerar en av mina CD-skivor till honom ("Juniskären") och vi börjar prata lite om adeln. Då jag berättat att jag härstammar från den danska adelssläkten Gagge så utbrister han: "Jamen...då kanske vi ju är släkt!". Ja, kanske det svarar jag. Det är nog mycket troligt detta eftersom Gagge-ätten är ihopgift med hela den danska och den svenska adeln.
Jag ber honom även att hälsa till Kungen (Carl XVI Gustav) - som är nära vän med honom - att jag är en fredlig person som inte vill bråka. Han har inget att frukta från mig då jag vill göra upp saker och ting i samförstånd och i en god atmosfär. Fredrik Wikingsson ställde dock en fråga till Noppe Lewenhaupt under sändningen som löd: "Vad säger du nu då: är Ulf lik Prinsessan Madeleine?" Nej, svarade greven, "inte särskilt mycket" - så var det med den saken.
Showen startade...och in kom Fredrik och Filip som två "virvelvindar"! De utvecklar tillsammans en helt otrolig energi och de kompletterar varandra också bra. Det ena priset efter det andra delades ut, också jag får ett...jag får gå upp och hålla ett tacktal som inte får vara mer än 30 sekunder. Jag avlsutar talet med orden: "Och du...har du hälsoproblem så...BORRA UT AMALGAMET!!".
Nu har jag sett på Dan Sederowskys hemsida (en av deltagarna, "mustasch-mannen") att han tydligen reagerat på detta...han känner förmodligen inte till att jag fått 20 år av mitt liv förstört av detta fruktansvärda gift! Nu är jag dock helt friskt och därför vill jag varna alla människor för vad detta gift kan göra med människor - detta farliga ämne (rent kvicksilver) som Socialstyrelsen FORTFARANDE än idag inte vill kalla för hälsovådligt!!!!!!!!!
Showen fortsatte...James Bond uppträdde...en judo-kille klev fram under Andreas Johnssons sång och några av deltagarna fick slå mannen över axlarna och armarna med bastanta träkäppar! Flera av käpparna gick av...men "judo-mannen" höll god min!
Tiden gick och den ena kändisen efter den andra kom fram för att dela ut olika priser...Robert Aschberg, Ernst Josefsson, Ingvar Oldsberg, Annica Lantz mfl. mfl. Och så...nästan på slutet...kommer den: MIN SÅNG! Det blir tyst i hela salen...Magnus Carlsson (Weeping Willows) tar ton...en andäktig atmosfär fyller teatern. Med bara ett piano och en bas som komp fraserar Magnus texten på ett mästerligt sätt, hans starka levande sångröst rör vid våra hjärtan. Då han kommer in på crescendot på slutet, ryser jag i hela kroppen...han avslutar sången och en orkan av applåder bryter lös! DETTA ÄR MITT LIVS HÖJDPUNKT HITINTILLS! Och allt tack vare... Fredrik och Filip!
Fredrik sätter sig bredvid mig och frågar mig hur denna låt står sig mot Ola Salos melodifestivallåt. Jag svarar att jag tycker att min låt är bättre! Glöm inte...gott folk, att denna låt refuserades av melodifestivaljuryn för några år sedan...
Efteråt träffar jag "lillebror" som säger att sången och uppträdandet hade varit magiskt! Det kommer även fram två mycket trevliga och söta flickor som tröstar mig med orden: "Vi vill bara säga dig det Ulf, du är otroligt lik Prinsessan Madeleine!" "Bry dig inte om vad greven sade..."
Efter galan fortsätter minglandet men nu är jag så trött så trött... att jag och Magnus tar en taxi och åker hem.
Nästa dag sover jag ut...som vanligt! Tar tunnelbanan in till centrum, tåget går 18:30 så jag har gott om tid att se mig omkring lite. Jag stiger av redan vid S:t Eriksplan för att därigenom uforska nya områden av staden. I somras "gjorde jag" ju centrum så den delen kan jag nu. Här var jag nu vid Vasa-parken och Vasa-kyrkan, min resväska var dock riktigt tung så det blev ett förfärligt kånkande ända till tågcentralen.
Jag besöker ett "Burger-King" ställe och lägger direkt märke till den stora renligheten inne i restaurangen - vilken skillnad mot för Sundsvall! Medan man äter så går personal omkring och svabbar golvet och så fort det blir lite "matavfall" någonstans så...vips är man där och städar. Jag ser även ute på gatorna att Stockholmarna överlag är betydligt mera välklädda än Sundvallsborna man håller sig också i bättre fysisk form. Jag ser många etanol-bussar i staden och det lovar gott. Jag besöker även en Seven-eleven butik och blir imponerad av fräschheten och det stora sortimentet. Hur man kan få plats med så mycket på sån liten yta är en gåta!
Jag kånkar vidare på min tunga resväska och kommer förbi Bonnier-husen. Där - ute på gatan - träffar jag på en reporter från Veckans Affärer, jag berättar för honom att jag skrivit en bok om min släkt och att jag varit med på "Hundrahöjdare-galan" i staden...han tittar lite misstänksamt på mig...men då han tydligen märker att jag verkar vara en relativt normal person, hänvisar han mig till förlagshuset som ligger längre västerut efter gatan. Jag kånkar vidare...jag ser det stora Skandia huset till vänster - där det varit så många skandaler på senare tid - går förbi Adolf Fredriks kyrkan (alla dessa kyrkor!) vidare genom en låååång tunnel och kommer så småningom fram till Centralstationen. Så på tåget hem sms:ar jag till Lina och framför mitt och min brors stora tack till alla som varit med och arrangerat denna gala! TUSENTACK IGEN!!
Galan sänds den 23 april på Kanal 5, MISSA INTE DEN!
Ulf
